Hur orkar folk?

Kulturtankar. "Poserar i en SS-uniform" läser jag på Aftonbladets startsida (att jag ens läser den blaskan är ett ämne som får behandlas en annan gång...). Nyfikenheten tar över och redaktörerna får mig att göra precis det de vill att jag ska göra - jag klickar på rubriken och läser artikeln. Vad handlar då denna fasansfulla artikel om? Vem poserar i något så förskräckligt som en SS-uniform? Jag känner hur det dunkar allt snabbare i bröstkorgen på mig när jag med halvöppen mun sitter förstelnad och väntar på att artikeln ska blixtra upp på min datorskärm.

Svaret på frågan får jag redan när jag läst igenom ingressen i artikeln - Åsa-Nisse-filmernas regissör var nazist! Hör och häpna! Detta faktum gör att den nya filmen med samma huvudperson inte bara är dålig - den är en skam. Det tycker åtminstone regissören Roy Andersson. Han tycker att den nya Åsa-Nisse-filmen är en skam, eftersom det för 60 år sedan gjordes en liknande film, regisserad av en nazist.

Nåväl, så långt är det i alla fall uppfattat vem det var som poserade i en SS-uniform - skönt. Frågan är vad det är som får Roy att brusa upp och tycka att filmen är en skam; räcker det inte med att kritikerna sågar filmen? Måste Roy då ta ytterligare ett steg och fullständigt trycka ner filmen i skiten? Tänk om människorna som slitit med denna film faktiskt blir ledsna av det som Roy säger...? Kan det möjligtvis vara så att Roy överdriver lite och kanske inte nödvändigtvis behövt brusa upp och ropa till pressen att filmen är en skam för att det för 60 år sedan regisserades en liknande film av en nazist? Tror Roy att filmen, på något sätt gynnar nazismen som ideologi? Tror Roy kanske till och med att produktionen av den nya filmen har påtvingats av Sverigedemokraterna och att alla medverkande i filmen således är nazister?

Är detta vad Roy tror? Vad tror du? Vad tror Roy?

Roy är glad. Men vad tänker han på?

Behovet

Jag känner nästan alltid ett behov. Ett behov av att fly undan verkligheten. Ett behov av att nollställa hjärnan. Ett behov av att vara någon annanstans. Nej, jag pratar inte om att lyssna på Carola. Jag pratar om datorspel... Detta underbara fenomen där man kan vara någon annan någonstans. Där vardagen och alla bekymmer kan lämnas kvar och glömmas bort för en stund. Där man kan skapa ett alterego och leva ut sina vildaste fantisera Vara Gud. Vara hjälte. Vara mördare. Vara djävul Vara någon annan.

Jag älskar verkligen dataspel, alla sorter! Allt ifrån bilspel till rollspel. Har jag väl börjat på ett spel måste jag avsluta det annars känns det inte alls bra och när jag inte spelar så känner jag som att det kliar i fingrarna. Det som gör att jag gillar datorspel såpass mycket är just det som skrevs ovan, att kunna koppla av och tänka på annat. För er som ändå inte förstår sig på dataspel kan jag jämföra det med att läsa en bok. I vissa fall följer du med i handlingen och får historien efter spelets gång. Men i anda fall kan dina val i spelet göra att du får olika handlingar och olika slut. Man kan säga att du skriver en egen bok.

Jag tänkte att ni kanske är intresserade av att veta några av mina favoritspel så jag gör en lista och lite kommentarer.

1. The Elder Scrolls iv: Oblivion
Ett första person rollspel där man kan röra sig fritt i en spelvärld som är gigantisk. Finns uppdrag utöver handling som ger en speltid på säkert 100 timmar. Jag har själv lagt ner ca 220 timmar och spelat igenom det 2 gånger.

2. Half-Life 2
Släpptes 2004 men håller lika bra idag. Första person skjutare med underbar variation och handling. Skön upplevelse. Jag har varvat det 5 gånger med en sammanlagd speltid på säkert 70 timmar

3. Mass effect 2
Framtids rollspel. Tredje person skjutare. Handlingen är galet bra och dina val i spelet påverkar dig som person och även slutet i spelet.
Jag har varvat det 2 gånger och lagt ner ca 40 timmar på det.

4. Dragon age: Orgins
Ett rollspel där varje val och konversation kan påverka handlingen och slutet. Finns hur mycket som helst att göra, jag spelade igenom det på 40 timmar och då följde jag bara huvudhandlingen.

5. Crysis
En grafikupplevelse som är helt galen.

Sommarlängtan...

Årstidstankar. Rekordvinter. Igen.

Folk blir förbannade när tidningsbudet inte kommer fram till brevlådan när det fallit flera decimeter snö. Folk blir förbannade på att den nya snön inte blivit undanröjd i tid. Folk blir förbannade för att tågen är försenade när spåren är täckta med snö och växlarna frusit fast. Folk blir förbannade...

Att man blir förbannad för att lokalblaskan inte ligger i brevlådan efter konstant snöande under 20 timmar är förståeligt; tidningsbudet har en enda uppgift och det är att han ska köra ut morgontidningen till alla prenumeranter några timmar efter midnatt ungefär 360 gånger om året, kan det vara så jävla svårt? Av någon anledning åker alla tidningsbud runt i gamla fula bilar och jag befarar inbrott och rånförsök varje gång hör den närma sig kring småtimmarna. Det finns bara en sak att säga till tidningsbuden i detta tider; lös problemet, köp en snöskoter eller säg upp dig!

Angående den, enligt många, bristfälliga snöröjningen finns inte mycket att säga... Den bästa idén vore väl att skippa snöröjningen helt så kan alla lata, feta medborgare ta snowracern till jobbet istället och tappa lite vikt på köpet. Samma nyhet som publicerats i över ett decennium går att läsa i dagens tidning; svensken blir allt fetare. No shit...

Problemet med alla inställda/försenade tåg är inget problem. Problemet är alla resenärer som inte inser att resultatet av snö och kyla blir just försenade tåg. Precis som förra året. Det är inte direkt så att landets järnvägsspår blivit eluppvärmda sedan fjolåret och därmed snö- och isfria. Åk en vecka tidigare än planerat så kanske ni är framme i tid, alternativt kan man välja bort tåget i dessa tider i förmån för buss/bil/flyg.

Det är inte konstigt att man längtar bort från snön med tanke på hur vädret varit den sista tiden och jag tror inte direkt att jag är ensam om att längta efter sommaren med allt vad det innebär; sol, bad, grill... Solen visar dig inte särskilt ofta nu under vintern och att bada och grilla finns inte ens på kartan. Eller...? Ett större sällskap om drygt tio personer hade grillparty förra helgen. Inomhus. Strax söder om Stockholm ägde kalaset rum där dessvärre flera personer rökförgiftades under tillställningen. Vissa är mer desperata än andra men jag är då inte ensam om att längta efter sommaren i alla fall...

Gott nytt år alla kära läsare!

Jag ber om ursäkt för vårt lilla uppbehåll ifrån vår vackra blogg... Men det är ett nytt år med nya möjligheter och precis som Fredrik skriver är det nya tag som gäller.

2011 kommer att innehålla många händelser och inte minst här på bloggen. Fredrik och Jag har redan planerat massa av intressanta ämnen som vi vill vrida, vända, och knåda för att ge er en insikt I vårt huvud.

Ett av ämnena som vi kommer att återkomma till är hur man skapar en framgångsrik blogg (Precis som vår) med hjälp av olika finesser. Jag kan redan nu ge er ett exempel på hur man får sin blogg mer attraktiv att läsa, och det är genom att att man engagerar läsarna.

Några exempel på hur man engagerar läsarna:
- Ställa frågor till dem.
- Komentarsfält (viktigt om man gör ovanstående)
- En reaktionsknapp.
- En tillhörande mejl där man kan skicka in frågor och dylikt.

Som ni kanske har lagt märke till har bloggen införskaffat sig en reaktionsknapp där ni läsare kan klicka i om ni tycker våra inlägg är awesome! Nytt för i år är även mejlen ivarthuvud@gmail.com där man kan ställa frågor till oss, skriva något man vill att vi ska ta upp på bloggen eller skriva något eget som vi kan publicera. Alla tankar är viktiga!

Detta var lite exempel på hur man kan engagera sina läsara i sin blogg och utifrån det kan man få en mer framgångsrik blogg med många läsare. Vi kommer som sagt att återkomma till detta ett flertal gånger.

Jag tackar för idag och för mitt första inlägg 2011. På återsende!

Nytt år

Nyårstankar. "Dags att vända blad", "börjar på ny kula" och "nytt år - nya möjligheter"... Uttrycken för en ny, förbättrad tid är många och blandas med löften om en sundare livsstil. En nolla byts ut mot en etta, 2010 blir 2011 och plötsligt får folk för sig att "nu, nu jävlar ska jag bli en bättre människa". Det låter som att världen ska bli en bättre plats efter varje årsskifte, men de flesta löften är mest tomma ord. Det är lättare sagt än gjort, som man säger... Andreas och jag har bestämt oss för att börja blogga mer, det återstår att se huruvida detta "löfte" infrias eller ej men förutsättningarna är trots allt relativt goda efter den föga imponerande mängd inlägg som publicerades under december månad. Bloggens namn indikerar vad vi försöker skriva om här och utmaningen är snarare att välja ut vad vi ska skriva om och sedan ge oss tid att göra det, snarare än att komma på något att skriva. 

Det är alltså dags för oss att vända blad, vi börjar helt enkelt på ny kula och ser nya möjligheter under det nya året. Framöver är tanken att mindre artikelserier med varierande innehåll och budskap ska publiceras med mer eller minde seriös framtoning. Det kommer skrivas fler och (om möjligt) än mer intressanta inlägg nu när vi vänt blad. Vi vill samtidigt be alla tankspridda läsare att bidra med gästartiklar om vad som rör sig i just ert huvud - skicka ett mail till ivarthuvud@gmail.com så kanske just din tanke får en plats i detta hörn av världens vida nät.

Månadens ord: Kaos

Månadens... Allt började med en person som blev intervjuad av norska journalister. Hans språkkunskaper var allt annat än bra och han skulle döda "Lasermannen" och alla personer som hade samma efternamn som dito. I Sverige finns idag minst 109 personer som heter Mangs i efternamn. De ligger risigt till. Minst sagt. Men, inte nog med att han skulle döda "Lasermannen", han skulle "göra kaos* med han". Detta lade grunden för retoriken kring vinterns väder och snöns påverkan på samhällets infrastruktur. Det är snökaos, tågkaos, vägkaos osv. Så fort något inte fungerar som det brukar göra så är det kaos. Det måste därför utnämnas till månadens ord. Snön gör kaos med oss!

*Ordet "kaos" stavas i många fall i detta sammanhang med ett z som sista bokstav, istället för den mer korrekta stavningen (se rubrik), detta görs förmodligen för att få personen i fråga att framstå som snäppet dummare än han redan är och för att ytterliggare, i skrift, förstärka hans brytning. Bokstaven z känns för övrigt som en fruktansvärt onödig bokstav i det svenska alfabetet. Det finns två ord som börjar på bokstaven (Zebra och Zlatan) och som lika väl kunde stavas med bokstaven s (Sebra och Slatan), men då skulle det helt enkelt inte se lika ballt ut i skrift. Tog vi bort bokstaven ur vårt alfabet skulle det inte bara bli enklare för barnen i skolan, vi skulle dessutom få en ledig tangent på tangentbordet, där den aktuella knappen lämpligen kunde bytas ut mot en snabbknapp för att knappa in ett citationstecken, eller som det även kallas - "hartass", med tanke på att jag använder sådana överallt och hela tiden.

Det kommer förvisso bli fullständigt julkaos den här julen, men jag måste väl trots det önska alla läsare (inlägg rörande bloggens läsare publiceras inom kort) en riktigt god jul!

Fullt ös.